Första steget mot vintern

Höst/vinter/ vår gardinerna kom upp i köket idag. Ner med de vita och upp med de gråa. Inte så stor förändring men lite nytt blev det. Första bilden de vita som togs ner, andra och tredje de nya. Var svårt att få med färgerna, de är så grått ute idag. Harmar mig att jag inte beställde gråa till köksdörren också. Kollade på nätet men beställer man nu så får man dem i december... Och då är det ju dags att sätta upp julgardinerna...

Olyckan

Satt hela dagen igår med sonen först  på eget hvc, sen vid ett annat hvc:s röntgen och slutligen på Vasa centralsjukhus akutmottagning. Eller hela, men iallafall från halv 12 på förmiddagen till klockan 7 på kvällen. Olyckan var framme igen, denna gång orsakad på skolfotboll av halt gräs och en "flygande" kompis. Resultatet en väldigt sjuk armbåge vilken visade sig innehålla en fraktur. En lös benbit vilken ändå var så liten så den gick inte att skruva fast genom operation, utan armen ska vila i tre veckor i gips. Och uttöjda ledband, enligt läkaren troligen också med skador i form av bristningar, men inget såg ut att vara av.

Hela armen var inpaketerad i vackert blått bandage tidigare, men eftersom det redan inatt började lossna, så for vi idag till hvc för att fixa till paketet och där hade de bara tråkigt hudfärgat bandage. Men huvudsaken är väl inte utseendet utan att armen läker som den ska!

Inget att sätta på sig

Någon som känner igen sig? Man har absolut inget att sätta på sig! Och så ser klädskåpen ut såhär:

Tilläggas kan att jag har packat tre påsar med kläder som ska vidare och tre påsar som blivit bortkastade. Okej, några hyllor innehåller sängkläder men iallafall. Hyllorna med byxor så är det min den nedre som är full, makens den andra med bara några par. Och ändå har han alltid något att sätta på sig. Märkte då jag redde upp lite med sonens byxor att jag nog älskar att shoppa åt mina barn oxå, han hade elva par jeans och fyra par mjukisbyxor. Bara för att hans mamma är rädd att han inte ska ha något att ha på sig...

Det färdiga resultatet

Var till villan med "diskbänken" idag. Tyvärr glömde jag min kamera hemma så hade bara den som är på telefonen. Inte så hyperbra foton, men man får ju en liten bild av hur det blev. Måste säga att den blåa färgen passade som handen i handsken på villan, min gråblåa hade nog matchat betydligt sämre!

Den gamla diskbänken

Här skrev jag om den gamla köksskänken vi hittade i uthuset hos makens farföräldrahem. Igentligen är det ju en gammal diskbänk. Med plåtbalja under locket. Helt oergonomisk för dagens mått. Såhär såg den ut då vi hittade den:

Under den gröna färgen fanns en blå färg. En väldigt mörk blå. Maken har iallafall ett minne av att de gamla skåpen i hans farmors kök har varit ljusblå, åtminstone ett större skåp som än idag står där i köket, men nu har samma gröna färg som detta skåp. Så vi stegade iväg till målbutiken och inhandlade en färg som han ville minnas de var. Och här är resultatet:

Den blev väldigt beibiblå. Själv hade jag en mer gråblå färg som förslag, men med dotterns och makens röster på den ljusblåa så förlorade jag. Och visst tror jag att den kommer att bli fin där jag ska ha den, nämnligen på villan. Där ska den fungera som extra bord i köket, då det ska vara mera matgäster runt bordet, att ställa maten på. Övriga tider har jag en liten idé om att ha upp locket och sätta dit den emaljerade baljan jag också tog med mig från samma ställe, en kanna borde jag dock inhandla. Borde väl besöka nåt loppis i hopp om att finna en kanna, och om inte annat så har jag sett nya i butiken.

Höst

Visst börjar det kännas som höst i luften. Trots +25 där ute. Men luften är ändå så fuktig och färgerna i naturen börjar skvallra om en annalkande höst.
Aldrig tidigare har vår rönn haft såhär mycket rönnbär på sig. Grenarna hänger ner. Vissa säger att rönnen inte bär tyngden fler än en gång per år, dvs att det inte blir snö på vintern. Andra säger att mängden rönnbär avgör hur mycket snö det kommer, ju mera bär, ju mera snö. Vad tror du?

Även äppelträdet hänger av all frukt.

Och till sist det allra sötaste kakfatet. Maken fick det på sin födelsedag. Litet och sött, tänk er olikfärgade macarons på detta.

Tummen

Det blir nog en tumme av denhär ännu! Det tror jag! Började jumpa den lite smått redan i måndags. Nu två dagar senare så börjar man se lite av "rynkorna" på den, svullnaden börjar gå ner! Mer och mer blir känseln normal för varje dag som går och kanske den rör sig någon mm mer, åtminstone inbillar jag mig det. Ännu några dagar tänkte jag ha halvgipset på(på pappren från sjukhuset står 3-4 veckor) men sen slipper nog tummen ut i frihet! Blir nog bra dethär!