Gott Nytt År!

Idag är det nyårsafton. Här ska lagas god mat och gäster väntas till ikväll. På menyn finns bryggarstek och pannacotta till efterrätt och som nattmat batong, skagenröra, saltkex och ostar. Om jag får fixat röran vill säga. Har aldrig provat på att laga den själv, men det låter ju inte alls svårt.

Skönt med nytt år och nya möjligheter. Alltid finns det hopp om ett bättre år, så hoppas vi även idag. Å andra sidan var inte 2010 heller något dåligt år. Lite väl många anginor och sjukdomar för mig själv, men barnen har varit väldigt friska, och det får man vara glad för. Inga brutna ben eller andra olyckor heller.

Läste med ett leende på läpparna om kommunsammanslagningen som träder i kraft inatt. Läser om gamla män vilka inte tål höra namnet på den nya kommunen, för det är ett svärord. Om deras lista över vad som är så fint i deras fd kommun, bla riksvägen. Förstår inte vad det är för fint med riksåttan som drar igenom centrum av kommunen. Mycket trafik, tung sådan och mera faror för barnen. Nog för att det finns tunnlar och cykelvägar, men ändå. Håller mer med det som min bilskollärare sa i tiderna. Han sa att det är enda kommunen i Finland som man får köra 80 genom centrum, det för att slippa fort igenom den. Lite rått skämt, men han var själv född i den kommunen.
Inte försvinner ju orten nånstans. Namnet lämnar ju kvar. Är ju bara det större området som ändrar namn. Men det är väl ett lite hårt slag. Våra kommuner har ju alltid haft ett konstig hat-kärlek till varandra. Har maken från den andra kommunen. Han tar också det hela med ro, men så har han ju också levt i vår nuvarande kommun(min hemkommun) i 12 år utan större traumor. Han har överlevt här, det är visst något som vissa tror att är omöjligt!;)

Nog om detta. Önskar er alla en riktigt GOTT NYTT ÅR!

En dålig dag

Själv har jag angina för fjärde gången sedan oktober. Var på svalgodling igår och fick svaret idag. Tidigare har det inte varit några problem att få mediciner till anginan, men nu hade en läkare från grannkomunen(blivande samma kommun) kommit på den briljanta idén att han vill se min hals först, innan han skriver ut medicin.
Vad finns det i min hals som kan vara så intressant att se! Varför har jag själv vänt mig privat med min hals, om inte jag är trött på problemen och vill ha hjälp, inte bara äta kur på kur. Svamp har jag också fått i munnen av all antibiotika, men klassas väl som missbrukare av denna läkare, skulle inte vara första personen han sätter detta stämpel på.
Jag är så arg och irriterad. Imorgon skulle denna högt aktade läkare ha haft en ledig tid. Det gick jag inte med på, jag vet hur sjuk jag blir dag för dag. Jag har nu semester och hade tänkt njuta av den, inte vänta på att få medicin. Dottern fick också sjuk hals igår och feber inatt. Var på prov med henne också idag. Och med min envishet fick vi en tid till en annan läkare idag på em.
Läkaren som inte ville skriva medicin innan han såg mig, har jag vägrat gå till tidigare också. Han tror att varje patient kommer med önskan om sjukledigt eller vill ha mediciner. Han har sårat mig och många andra så många gånger och lär väl ha en och annan anmälan, men ännu är han kvar.
Några exempel på denna läkare är då jag för x antal år sedan hade halkat och skadat min arm. En ordentlig sträckning, då jag fastnade med armen i dragkrogen i bilen, med det samma jag halkade. Var på väg till läkare med sonen då detta hände och jag tog upp det med denne läkare då vi var på plats. Hade knappt fått växlat bilen på vägen dit, så sjuk var armen. Nej han tyckte inte det var något fel på min arm, däremot kunde jag motionera mera. Till saken hör att jag då tidigare hade gått ner 15 kg och var ännu på väg ner. Men det räckte inte, och min arm berodde tydligen på detta. For i kvällsskifte med tunga luft och när kvällen kom var min arm bortdomnad. Blev en längre sjukskriving...(av annan läkare)

En annan gång var jag med dottern till honom. Hade då redan varit hemma med henne i tre dagar pga feber och behövde ha läkarintyg åt maken eftersom han skulle fortsätta vara hemma med henne, då inte febern gick ner. Fick inget intyg utan uppmanades föra henne i dagis nästa dag, pga att hon var fullt frisk! Nästa dag hade hon 40 graders feber. Beställde tid till privat barnläkare med henne och for före det efter epikrisen från hvc som han skrivit dagen innan. Där stod " Kommer främst för att ha sjukledigt..."
Tog det med till barnläkaren och visade honom. Han tyckte inte riktigt om det som stod i epikrisen och ordinerade en hel del med blodprov åt dottern. Vilka vi sen betalade själv. Allt var ok och det var ett virus, hade det varit något allvarligare hade jag anmält hvc läkaren.

Ursäkta mina klagomål, men måste bara skriva av mig. Efter att du har läst detta, skulle du lita på läkaren i fråga?

Från oss alla till er alla EN RIKTIGT GOD JUL!

Utan någon längre text vill jag önska er alla en God Jul! Här kommer lite bilder med julkänsla.

Lördag

Så skönt med helg. Har bara njutit idag utan några måsten. Vaknade upp ganska tidigt, först av alla. Knallade iväg ut i den bistra kölden efter tidningen, åt frukost med dottern som hade vaknat, tittade på barnkanalen en stund med henne och gick och la mig på nytt. Vaknade då klockan visade 11.20. Så skönt var det. Idag kan man njuta på annat sätt av att få gå och ta en tupplur på förmiddagen eller eftermiddagen, än före man hade barn. Då var det en självklarhet, under småbarnstiden var det en sällsynthet och nu är det en stor njutning! Fast man ibland saknar småbarnstiden så är det ändå skönt att de börjar klarar sig själv.

Ikväll kommer vi att samlas hela familjen i soffan och se finalen av Robinsson. Dricka lite glögg, tända ljus och bara mysa.

Granen står så grön och grann i stugan

Så har jag åtminstone planerat, att granen ska in idag. Måste se om planerna går i lås. Vad jag kan vara trött på vår plastgran, vill ha en riktig från skogen. Skulle vilja ha en gran modell mindre, med foten i en fin korg. Synd bara att man inte har nån skog att hämta granen från.
Men efter jul lär jag vara nöjd att vi hade plastgran ändå. Har hittat granbarr tidigare år då jag har vårstädat. Och det är ju inte det allra roligaste.

Vad det är svårt att vara förälder och stå för sina åsikter. Jag tyckte så synd om sonen då han idag for till bowlinghallen. Frågade om han skulle ha någon kompis med. Nej, de var alla och hade airsoft-krig.
Både maken och jag är emot airsoft-guns. Dessa idiotiska "leksaker" som många föräldrar köper åt sina barn. Vilka kräver en myndig person i butiken, men sedan finns inte den myndiga personen längre och övervakar. Har lovat sonen att han ska få en han också. Men den ska tas med till villan, var han får öva prickskytte på burkar. Inte för att han ska springa i skogen och skjuta på sina kompisar.
Fanns det en klubb här, skulle jag också anmäla honom med. Men utan övervakning ger jag inte ett "vapen" i handen på mina barn. Visst har pojkarna skyddsmasker, men hur går det sen då någon av kompisarna har avslutat sitt spel och har lyft upp masken. Är man då så säker på att inte någon av kompisarna ej ser allvaret i kulorna och skjuter på den andra "för skojs skull". Och vips har man en ögonskada. Bara för att barn är barn och inte tänker sig för... Kan jag då som förälder förlåta mig själv för att jag har köpt denna leksak och sen inte övervakar vad barnet gör med den. Nej, det kan jag inte!
Har googlat massor om dessa "leksaker" på nätet och upptäkt att jag inte är ensam om mina åsikter, fast det känns så ibland. Men jag tycker synd om min son som inte får vara med då de andra krigar, hoppas att han en dag ska förstå varför.

Vår katt

fyller i dagarna 15 år! Googlade på nätet och det motsvarar 81 människoår. Hon är ingen ungdom nåmer, men ännu pigg och lekfull. En liten stund, långa stunder orkar hon inte. Märker att stunderna hon trivs där ute blir också bara färre. Kan ju nog också bero på kölden. Artros har hon i höften, har lite svårt att hoppa upp på soffan, medan hon ännu far i full fart upp i träden.
Trodde nog inte att vår katt skulle bli så gammal då jag och maken tog henne -96. Men nu är hon en del av vår familj. Kommer nog att bli väldigt lessamt den dag hon inte finns bland oss mera. Men så länge hon finns här ska vi njuta av hennes sällskap. För hon är väldigt speciell. Hon spinner som traktor, pratar väldigt mycket(speciellt med mig), kelsjuk och klok. Hon öppnar dörrar genom att hoppa på handtaget, synd bara att hon inte har lärt sig att stänga dem. Nu då hon har blivit till åren så har det kommit lite roliga drag i henne. Tidigare tyckte hon om ostbågar men nu så älskar hon godis! Sitter vi och avnjuter vårt fredagsgodis så är hon där och tigger. Ger man inte henne självmant så är hon inte sen att ta till klorna för att roffa åt sig godis från handen. Ger man henne små bitar så tuggar hon så förnöjt i sig dem, fast de ibland fastnar i tänderna. Kanske inte så hälsosamt, men lite måste man väl unna sig då man är 81 år!

Ögoninflammation

har både sonen och jag. Tydligen något som går på skolan, då jag ringde dit. På dagis var jag jobbar hade vi också en med geggiga ögon förra veckan. Efter nya direktiv behöver inte barnen med ögoninflammation vara hemma. Inte i den kommun var jag jobbar iallafall. Här på hvc sa de att två dagar ska man vara hemma. Svårt att veta vad som är rätt och fel. Då våra barn var små och i dagvård var de nog alltid hemma följande dag efter att de hade fått medicinering. Det är ju väldigt smittsamt, och läkarna brukar säga att de redan har hunnit smitta ner på dagiset och därför får far i vård.
I många fall märker man att föräldrar anser att deras arbeten är viktigare än deras egna barn. Förvånas år efter år då barn kommer i dagvård följande dag, fast de har spytt dagen innan. Eller haft feber dagen innan. Eller har ännu diarré men inte har kastat upp på en dag. Eller att barnet är i dagvård fast en förälder är hemma med ett syskon som spyr. Kanske är det jag som är gammalmodig i mitt tankesätt. Det att vi uppmanar år efter år på föräldramöten, en symptomfri dag hemma, är för döva öron.
Jag har bara väntat när mitt immunförsvar ska bli starkare. Efter alla bobbor man utsätts för på arbetet. Men tycker jag är sjuk för jämnan... Och det tycker jag inte om! Känner mig som en svikare då man är hemma. Som en dålig arbetstagare. Det är väl så många föräldrar också ser det, då det för sina barn i dagvård för fort. Men jag vill inte smitta ner andra.

Igår var vi hälsade på goda vänner och deras barn, minstingen är vi faddrar åt. Jisses vad dessa små växer fort! Han var ju just så liten, men krabaten börjar bli ett halvt år. Beibitiden är alldeles för kort! Vår son som för bara något år sedan lärde sig att gå(känns det som) upptäckte jag hade fått sina första finnar i helgen. Han blir snart tonåring och kommer in i puberteten. Hjälp! Om endast 3 år blir det mopedkort och moped. Vem kan stoppa tiden?

Julmys

Känner inte någon som stress inför den stundande julen. Eller kanske lite, men det går fort över. Tog ledigt från arbetet dagen före julafton, där försvann största stressmomentet. Jag njuter av alla fina lampor och ljus. Huset ser så mysigt ut utifrån med julbelysning ute och ljus i fönstren.
Utejulbelysning ja... Kör varje dag på väg till jobbet förbi ett hus som har belysning som heter duga. Där trängs röda, gröna, blåa och gula ljus-slingor både på huset och i buskarna på gården. Tycker inte själv om dessa färgade lampor, inte om amerikastil heller på belysningen. Men vissa gillar ju den stilen. Själv håller vi oss till klara lampor.

Hade väntat mig att slalombacken skulle ha öppnat idag. Öjberget öppnar men här syns inga åkare. Synd att det tydligen igen satsas mer på de betalande skidåkarna än ungdomarna.

Här kommer ännu lite bilder, detta är julmys för mig!

Onsdag

Skönt, halva veckan är förbi! Och helgen närmar sig. Imorgon julfest på dagis jag jobbar på. Blir en lång dag. Men det är ju inte julfest så många gånger om året. Lite övertidstimmar skadar inte heller, med tanke på ledigt i mellandagarna.

For med barnen och simma efter jobbet. Skönt var det och ganska så varmt i vattnet. Simhallen i vår kommun ska renoveras, så den stängs fr.om måndag och till sista januari. Den är nog verkligen i behov av renovering. Endast några småsaker har gjorts sen jag var liten flicka. Inte för att det är så många år sedan, men väldigt slitet är det iallafall...;)

Sålde just bort sonens gamla slalomskor. Oj vad många som hörde av sig då jag hade annons på Findit. Men det var väl pga att priset var väldigt humant. Mera täcktes jag inte begära. Skorna var annars i bra skick, men kanske inte de vackraste. Massor med skråmor, men så blir det ju då man åker mycket.
Sista tanken då jag tittade på skorna var en hemsk dag i januari 2009. Min telefon ringde runt halv 8 på kvällen. Sonen var i slalombacken och det var han som ringde, trodde jag. Istället var i andra änden en kvinna som frågade om jag var hans mamma. Hon berättade att hon var hos sonen i backen. Han hade fallit och inte kommit sig upp själva. Trodde inte det var så allvarligt, för kvinnan i andra änden sa bara att hon hade lovat ringa mig att jag skulle komma dit, så jag satte mig i bilen för att köra och hämta honom. Maken for för att fixa dator till bekanta på samma gång. Väl framme och då jag hade hittat honom och hon som ringde, låg han där på rygg, var han hade landat och sa att han inte kunde stiga upp, det tog så sjukt i ryggen. Kvinnan berättade att ambulansen var på väg. Minns inte vad jag tänkte då, paniken välde fram. Ringde maken och min mamma för att ordna skötare åt dottern. Första delvårdsbilen anlände lite före ambulansen. Massor med hjälpande händer, stödkrage, hård bår var sonen spändes fast. Åkte med sonen till sjukhuset i ambulansen. Försökte trösta honom då han grät och titta åt annat håll och blinka bort de envisa tårarna som kom i mina egna ögon. Han skulle inte få se att jag var livrädd. Tusen tankar for igenom mitt huvud. Förlamning, ryggskada, rullstol... Lika mycket hjälpte det mig då ambulansvårdarn skojade med sonen. Om blåljusen som syntes i den mörka kvällen. Men inom mig grät jag.
Att vänta på besked var otroligt jobbigt. Men till all lycka hade han haft änglavakt. En förändring i hans ryggrad finns, men ingen kan säga om det är medfött eller kommit vid olyckan. Än idag har inte stället var olyckan hände något skyddsstaket. Trots att backen svänger vid det stället och kanten är ett stup med stora stenbumlingar. Då var det inte så mycket snö och han hade slagit sig i stenarna. Tack och lov hade en äldre person på skidor sett det. Som sen hade meddelat andra personer på plats om en pojken som föll ner, och inte hade stigit upp igen.
Varje gång jag har sett slalomskorna sedan dess så ser jag britsen han låg på på akuten. Hur personalen och vi hjälptes åt att försiktigt ta av hans skor. Nu är de skorna hos en annan pojke, vi hoppas att de inte är med om flera olyckor.

Pepparkaksbak

Har barnen och jag ägnat oss åt denna kväll. Är väldigt många år sedan jag själv har gjort degen, men oj så goda de blir med eget recept! Har köpt djupfryst deg de senaste åren, då receptet jag har inte är så "barnvänligt" utan går väldigt lätt sönder. Degen alltså, inte själva receptet. Nu blev det en del grisar, gubbar, gummor, granar, hjärtan, blommor och stjärnor, och varsinn gris modell större fick barnen.

Var till den lokala blomsterhandeln idag. Igentligen skulle jag in och betala en skuld efter helgens handel i självbetjäningen, men så kom jag på att jag behövde en havrekärve åt småfåglarna. Väl inne mötte mig vita träbokstäver med GOD JUL. Kunde ju inte bara motstå. Vita amaryllis och hyacinter följde också med hem. Jag tycker om vitt. Har massor av tomtar i lådorna, men de brukar snällt få ligga kvar i lådorna år efter år. Bara de utvalda får titta fram. Tidigare hade jag tomtar överallt på jul, nu vill jag ha det sparsamt dekorerat. Granen ska också gå i vitt och silver. Blev att köpa nya bollar i år. Senaste åren har den gått i vitt och rött, men i år vill jag inte ha rött. Säkert kommer det ännu år då jag älskar alla julfärger. Då finns det massor av pynt att plocka fram av!
Jag minns granen i mitt barndomshem. Den hade flaggor och olika färgade bollar. Hängande glittertrådar. Den brukade också vara jättevacker! En riktig barngran. Nu måste jag erkänna att jag är ganska pedant. Jag låter barnen vara med och dekorera, men sen går jag och ordnar om bollarna i smyg. Så att de hänger just så som jag vill ha dem. Och så bestämmer jag vilka bollar som ska vara med i granen. Får hoppas att jag nåt år blir riktigt nostalgisk och vill ha en gran med massor av olika färger, flaggor och girlanger. Då ska barnen få fritt välja vad de ska hänga i granen. Men inte i år.
Vi har en plastgran. Igentligen är jag ganska så trött på spektaklet fast vi bara har haft den några år. Det tar bort mycket av jul. Nu far man inte och väljer gran mera. Visst, den skräpar inte, men den ger inte samma känsla som en riktig gran. Med en riktig gran var det alltid lika spännande att se hur den såg ut inne i huset. Plastgranen ser likadan ut år efter år...

Självständighetsdagen

Extra ledig dag! Så skönt! Idag blir det att bara ta det lugnt, njuta av måndagen som känns som en söndag. Inga måsten, bara ett par maskiner med tvätt borde fixas.
Helgen har varit full med olika program. Fredagskvällen började med julfest med jobbkompisarna. Bowling, mat och dans. Roligt hade vi, åtminstone jag. På lördag styrde vi kosan till stan. Inhandlade nya slalomskidor och slalomskor åt sonen. TwinTip skulle det vara. Fast mamma inte vet om det är så bra ide. Han är ganska skadebenägen vår son. Men han har ändå åkt slalom i så många år, så kanske han kan hantera skidor som går både bak och fram. Hoppeligen... Lite annat smått och gått blev det också handlat då vi ändå var i stan. Och kvällen avslutades med hämtpizza.
Söndagen började med storstädning. Sen styrde vi bilen norrut, till J:stad. Hälsade på svärfar med sambo. På kvällen blev det julmiddag här hemma hos oss. Va det var gott med skinka och lådor. Fast man sen efter julafton inte vill se julmat på en stund. Men det är väl så det ska vara!
Idag har vi bara tagit det lugnt, ätit resterna av gårdagens middag. Tror dagen kommer till stor del att tillbringas i soffan, med tv:n som sällskap. För ibland måste man vila sig och det tänker jag göra idag!

1:a december

Dottern vaknade tidigt imorse. Nu då hon skulle få sova lite längre då jag för dem senare till skolan. Men suget att öppna godiskalendern blev alltför stort. Jag vill också ha en adventskalender. Men har inte köpt mig någon. Kanske man hittar en som de slumpar bort. Vill ha en i lite gammaldags stil, med ljuvliga små bilder.

Julkorten blev skrivna igår. Så nu behöver man inte fundera på det längre. I skenet av ett ljus och till ljudet av Carolas jul skrev jag adresserna och dottern satte klistermärken på kuverten. Så mysigt! Bara att hämta frimärken och föra dem till posten. 

Känner ännu av det onda i ryggen. Men trots att det var ganska sjukt igår kväll, så kände jag inte av något då jag steg upp i morse. Nu känns det lite efter att jag varit igång över en timme. Så det kan ju inte vara så allvarligt om det går bort under natten då man vilar ryggen. Blir nog jobb imorgon.

På fredag har vi julfest från jobbet, personalen alltså. Det blir bowling och italiensk mat. Troligen nattklubb och lite dans. Karaoke har det också varit tal om. Men det ser vi sen, då fredagen kommer. Hoppas vara i skick tills det! Eller så kan jag skylla på min rygg om bowlingresultatet inte blir det bästa.