Veckan som gått

Märker att jag har dåligt med inspiration att skriva som bäst. Tusen ideér, men inget jag får plitat ner. Livet går sin gilla gång. Förra lördagen hade jag träffis med en del av mina nuvarande och före detta arbetskamrater. Ett härligt gäng som får en att må bra och skratta. Förfest hos en av jobbkompisarna och sen blev det krogen för en del av oss. Hade inte ens huvudvärk på söndagen, vilket gjorde det allt så mycket bättre. Och med ens känns ens familj så mycket dyrbarare igen. Har nog världens bästa make som utan ett enda negativt ord, gick med på fem minuters varsel att skjutsa mig till stan. Meningen var att jag skulle köra själv, men i sista stund ändrades planerna.

Dottern har varit hostig ännu. Lite bättre är det nu, men inte bra ännu heller. Hon ska ha fotismatcher på lördag, men vi får se hur det går med hennes fotboll. Med den hostan hon har än idag kan hon inte fara och ta ut sig på planen. Jättetråkigt blir det om hon inte är i skick, hon har varit borta från träningen i över tre veckor nu...

Och våren kommer med stormsteg. Fastän de lovade "takatalvi" till helgen. Hoppas, hoppas, hoppas att dessa spågubbar har fel!



Bilden är lånad...



Vår och att leka med maten

Hos oss får man inte leka med maten. Men nog i matlagningen. Så då blev det sånhär mat idag. Jo jag vet, jättegammalt trick och jag tror att dottern var redan för gammal för dessa knackisbläckfiskar eller vad de nu är. Men lite måste man ju bjuda till då vi är hemma på tumis. Läkarbesök med dottern idag pga hosta som aldrig ger med sig, kom därifrån med antibiotika.

Kan man bli annat än på bra humör då man kommer hem och det lyser gult på trappan. Ja ännu gladare skulle jag ha blivit om nån annan hade kommit med blommor åt mig, men blomman köpte jag nog själv, krukan fick jag av min mamma för flera påskar sedan. Men huvudsaken är att våren är på väg och då ska det synnas även ute, trots att snön ännu är väldigt djup på vår gård.

Finna den rätte

Jag har många gånger fått frågan av olika personer; Hur vet man att man har hittat rätt? Jag vad svarar man? Jag vet inte, men det känns rätt.
Nu är det inte kärleken jag pratar om. Eller jo en viss kärlek. Till hus. Men nog har det likheter med den kärlek som finns mellan människor. Då ska det ju också kännas rätt.
Orsaken till att jag kommer till denna fråga är att nästa månad har vi bott 10 år i vårt hus. 10 år! En jättelång tid. Jag är inte alls säker på att jag kommer att bo här om 10 år, det är jag inte. I och med att barnen blir äldre så kanske vi kommer att uppfylla en av våra drömmar vi har, maken och jag, att bo vid vattnet. Men så länge barnen ännu gå i skola och bor hemma så vill vi bo här. För tryggheten, här finns alla kompisar och skolan är nära.
Ska ännu berätta lite om vårt husköp, vilken igentligen var en stor slump. Men det är väl så det ska vara? Vi hade en längre tid sökt hus. Varit på många husvisningar, var det fanns potential på vissa ställen, men ändå sa det inte klick. Sonen började få symptom av troligen mögel i huset vi hyrde då. Han hade i en ålder av knappa tre år redan diagnosen astma. Och febertoppar på 40 grader kom utan förkylning flera gånger i månaden. Också maken hade bihåleinflammation, en efter den andra. Vi började fundera på att bygga nytt då inte drömhuset tycktes finnas. Men vi var väl medvetna om att vi inte kunde bo kvar i huset vi bodde i under byggtiden.
Via jobbet fick jag nys om att vårt hus var till salu. Jag som inte brukar vara den mest framfusige tog mod till mig och ringde ägarna. Jovisst, de hade funderat på att sälja men inget var klart ännu. Några dagar senare var vi på privat visning. Och jag föll pladask. Trots att det bara fanns två sovrum. En vecka senare var affären fastslagen. Folk brukar ju säga att det inte är bra att förhasta sig, men i detta fall var det just det rätta.
En lustig sak var att vi tidigare hade varit på husvisning till huset brevid vårt. Då sa det inte heller klick för mig utan jag sneglade på vårt nuvarande hus och sa åt maken att jag hade hoppats att det skulle ha varit det huset som var till salu. Redan då hade jag blivit förtjust i endast utsidan av vårt hus. Ibland är det så att man starkt tror på ödet.
Och hur det gick med sonens hälsa? Han blev friskförklarad från sin astma redan samma år och febertopparna försvann.

Kryssning och andra trevliga saker

Tänk vad tiden går fort då man har roligt. Denhär helgen gick jättefort. Så som jag har väntat på vår kryssning i cirka 8 veckor! Och nu är den förbi. Hoppas det inte går tre år tills vi far på nytt med våra vänner.
Här är hela det glada gänget, en del väldigt rödögda, men måste ju erkänna att jag inte hittade programmet att ta bort röda ögon...

Och här är vi, en av mina absolut bästa vänninor och jag, och njuter av den goda maten i buffén.

Tillbaka till vardagen fick jag idag en väldigt trevlig överraskning på posten. Här skrev jag om farsdagspresenterna vi hade gett åt min make/barnens far. En mindre trevlig överraskning var det för några veckor sen då vi skulle bada bastu och bastuhinken läckte för fullt... Den var inte direkt billig då jag köpte den så jag skrev ett mail till firman. Fick svar där de beklagade och berättade att de hade haft problem med just den modellen i bambu. Nu fick vi välja mellan aluminiumhinkar istället. Valde en modell som är som ett ämbare och idag kom den hem på posten. Måste erkänna att jag gillade detta skarpt, eftersom aluminiumhinkarna var betydligt dyrare än den i bambu som jag hade köpt, så dyra så jag inte nändes köpa en sån till farsdan. Men nu fick vi en sån till vår bastu iallafall!

Onsdag och gråa hår

Man ska inte plocka sina ögonbryn i dagsljus. Då kan man i misstag få syn på gråa hår. Eller ja gråa, de är ju vita igentligen. Eller blonda. Ryckte ut ett och visade min son. Han tyckte det var hyperäckligt då ca 2 cm av håret var vitt, resten mörkt. Jaja, lagom orsaka sin mor en massa bekymmer, då kommer det gråa hår.
Men ingen fara, imorgon har jag frissa! Ett nytt ställe för mig, bokat pga att folk har tyckt att de har varit jätteproffsiga. Så ny frisyr och färg. Och sen shopping på stan med en av mina bästaste vänner. Och på lördag åker vi på kryssning, med samma vän men med våra respektive med. Kan avslöja att maken blev jättebesviken idag då jag avslöjade att det inte blir något av Ikea-besöket på lördag före kryssningen. Det var nästa så han tog till tårar. Eller så inte.

För 13 år sedan...

...såg världens sötaste gossebarn dagens ljus. Efter en lång förlossning som slutade i snitt, kom en ordentlig klimp på 4210gr och 52 cm, två veckor före beräknad tid.
Idag är den klimpen snart lika lång som sin mamma, dock långt ifrån lika tung. Grattis vår älskade son, 13 år idag!

13-årskalas

Sonen fyller 13 imorgon och igår hade vi kalas. Här kommer lite bilder från firandet. Inte så många foton på själva födelsedagsbarnet, men nog på hans syster, en riktig linslus.

Härliga kökshandukar

kan man vinna i en tävling på Lindas Lantliga . Nästan så de doftar vår!

Sportlov

Har varit skönt med två extra lediga dagar. Vi har hunnit med mycket. Hade MaryKay bjudning på torsdagskvällen, en väldigt trevlig tillställning med många skratt. Fredag kväll spenderade vi hemma hos goda vänner med jättegod mat och på lördagen blev det en sväng till min bror och hans sambo, de bor över 100 km från oss, så en bra bit att köra.
Blev flunssig på onsdags kvällen. Har nyst och hostat och snorat, men inte låtit det störa våra program. Idag kändes det bättre med förkylningen och vi bestämde oss att besöka villan. Ett mycket intressant besök, med bla ett av bilhjulen i ett dike, då vi äntligen kom på att vi borde svänga på villavägen som blev bara mindre och mindre plogad. Men med mig och två starka barn fick vi upp bilen igen på vägen. Satte på oss skidorna och skidade den sista biten till villan, blev väl ca 1 km/väg. Kändes jätte uppfriskande och härligt i solen ända tills en ohygglig huvudvärk satte igång på hemväg i bilen. Var väl kanske inte det smartaste draget att motionera i halvkrassligt tillstånd. Väl hemma, med en värktablett intagen, slängde jag mig på sängen och sov som en stock i över två timmar tills dottern kom och skrämde slag på mig. Var så borta så jag trodde det var måndag morgon och att jag hade försovit mig. Nu känns det helt ok, lite disig i huvudet bara. Lite foton från vår utflykt idag(de trevliga stunderna) kommer här.

Före och nu

Tack och lov tog jag foton av mig då jag började min bantning. Då har jag något att titta tillbaka på och äcklas av, för att inte tappa motivationen. Idag tog dottern nya foton, ca 5 månader senare. Kläderna är ju inte samma, men nog tror jag att jag har krympt en aning. Ännu 20 kg kvar tills jag skulle vara jättenöjd, men också -15 kg går bra!

1.10.2011

3.3.2012

Ännu finns det att jobba med både bilringar och valkar här och där, men hiljaa hyvä tulee som finnarna brukar säga!

Snögubbe nr 2

Dvs dotterns variant.

Nu är det så varmt så gubbarna o gummorna tappar ögon, knappar och munnar. Men nog är ju ljudet av takdropp det bästa som finns denhär tiden på året!

Vår i luften

och vintersemester. Kan det bli bättre? Nåja, solen kunde ju ha värmt min näsa lite längre. Städade då det var som finast ute och då jag äntligen kom mig ut med kaffekoppen så tog det på sin höjd 10 minuter tills solen for helt bakom moln. Blidsnö är det iallafall och barnen har roat sig med att göra snögubbar. Dotterns är ännu inte färdig, så bild på den kommer sen.
Sonens gubbe är tydligen på väg i pulkbacken. Efter alla säkerhetsföreskrifter så har den även hjälm på huvudet.