Hade släktkalas i lördags. Riktigt lyckat men inte så många gäster. Flera var sjuka och några hade andra förhinder. Synd. Kompiskalas blir det sen nångång. Vet inte ännu när. Skickade just iväg sonen på klassresa till Vuokatti. Och jag tyckte det var så sorligt. Kunde ju hålla mig på skolgården, för annars hade han väl dött av skam, men väl hemma fällde man några tårar. Men jag måste väl vänja mig. För mig betyder familjen allt. Och att vara utan sina barn känns främmande. En natt går bra om vi har planerat nåt tillsammans med maken. Eller även längre tider går bra, om jag vet att barnen är i trygga händer. Nog tror jag att barnen är i trygga händer även på en klassresa. Men så mycket kan ändå hända. Så olycksdrabbad som vår son har varit, så önskar jag att skyddänglarna är med honom i de större backarna. Glad var han iallafall av att resa iväg. Och det är ju huvudsaken!
Ledig dag har jag idag. Ska med dottern på öronkontroll till sjukhuset. Är lite spänd inför vad läkaren kommer att säga.
Efteråt blir det mor-dotter shopping. Nya kläder behöver jag . Men alltid lika svårt att hitta nåt fint... Endera är det för smått eller så är kläderna som tält. Men nåt borde jag väl hitta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar