Så känner jag mig nu. Tycker inte om känslan. Försökte bota den med en timme i soffan framför tv:n. Det hjälpte inte. Är stressad över att sonen ska på lägerskola på onsdag. Och att dottern fick kallelse till öronoperation i september. Känner att tiden inte räcker till. Fast jag har all tid i världen. Och allt nog löser sig på allra bästa sätt och vis. Men ändå. Mycket att tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar