Helgen gick alldeles för fort, som alla andra helger... Fredag kväll började med ljuständning på två gravar och en minneslund. Vilken vacker syn det var att vara sent en kväll och se alla ljus som brann vid gravarna. Mörkt var det annars så man såg inte handen framför sig, så utan min familj hade jag nog blivit mörkrädd på gravgården.
Lördagen var det dags för släktkalas för dottern. Glömde förstås att fota, bara några få gäster fastnade på bild och smörgåstårtan jag fixade. Min syster hade gjort spöken vilka jag helt glömde fota men lånade hennes foto från fb.(bilden högst upp).
Nu på kvällen kände jag mig som en stor valross(nåja så liten är jag ju inte heller, men kände mig ännu större) så jag knöt på mig lenkkarna och for ut på promenad. Helt allena. Men aj mina smalben. Först en paus på en vecka med allt vad motion heter, och sen gillar inte heller mina ben asfalt. Hotade maken med att imorgon blir det spånbanan och då ska han komma med. Inte för att jag är rädd för "fula gubbar" eller liknande där, utan älgar! Jag har nästan älgfobi och mår dåligt om jag så ser en på långt håll... Ingen aning om det bottnar i det stora älgskinnet vi hade på vår villa då jag var liten. Minns att det kändes ganska äckligt och strävt. Men minns redan i min barndom att jag brukade drömma om en älg som kom och försökte dra ut mig ur bilen då vi körde längs vägen. Och denna dröm kom inte bara en utan många gånger.
Men nu är det dags att krypa i säng. En ny arbetsvecka börjar imorgon klockan 6.30.
Jobbade och jobbade med att få inlägget som det ska, men övre fotot vägrade komma mitt på sidan och likaså en del av texten... Ber så mycket om ursäkt för detta..
SvaraRaderaKommer på 2 händelser från din barndom som kanske satt älgfobi i dej. Vi hade varit och hälsat på min morbror i Hfors och kom hem mitt i natten. Bilen, en flakatojta, hade nog inga bälten tror jag. På larvin sov du sött brevid mej och jag tänkte att ingen mötande trafik alls, hur länge sku man måsta ligga i diket efter en älgkrock före man sku få nån hjälp,,,, I samma sekund kom en älg framför oss och jag nitbromsade och du flög i fotutrymmet fram i bilen och vaknade där. Eller den gången då Viking Line tänkte krocka i dimman på Ålandshav - båten nitbromsade också (såsom bara en stor båt kan!) och du skroppade i golvet från sängen där du sov. Du hade frågat din far va de var och han sin vana trogen svarade: Siellä oli hirvi tiellä. Jag har inga värre opplevelser med älgar men jag är också livrädd jag ska möta en i skogen, det är väl generna
SvaraRaderakommer så gärna å håller dig sällskap i mörkret:)Bo brukar va nervös över mig när ja ränner åpå på ödsliga vägar å spånbanon i mörkre.för att int tal om alla skogar ja plockat bär i å aldrig en tanke på rädsla för något:) men så har ja väl aldrig vari me om nå otäckt:)hoppas spökena överlever frysen:)å Tack för allt gott!
SvaraRaderaJust ja mam, kan ju händ rädslan bottnar tärifrån. För minns att ja har haft skräck för älgar ända sen barnsben, kan ju va att nain har skrämd me me att älgen har vari me utevessan å på villan, för ja vägrar ju far på villan på vessan tå eje mörkt!:)
SvaraRaderaTaina; va 3 km me Jenna ikväld. Träffa it na farligan tär än nager människor. Men va roko skick spånbanon va! Gytjo o eländi...:( Tå vi kom heim jogga vi et varv runt londveijin som avslutning.:)
Taina e som papp edan (endast då de gäller att trava i skog o mark), jag går ju inte längre än att jag ser bilen och som kännt så är jag rädd för koddor, hästar, får, grisar, älgar.... åskan, halkan, flyge, sjögång.... listan e oändlig.
SvaraRadera