Förra året i september skrev jag så här. Nu ett år senare är målet detsamma. Så många kilon som möjligt bort tills vi åker iväg på resa. Idag tog jag mig äntligen i kragen. Började så fint redan efter semestern men vad hände då. Jo operation av tummen. Där for motivationen ner i avgrunden med ett brak! Och jag fick bara inte upp den! Kom mig ner till kilorna jag hade då jag for på semester, men dessa några kilon hann komma tillbaka sen i slutet av sjukskrivningen. Där sitter de ännu, + 2 kg på lägsta vikten jag hade i våras. Men nu ska de bort tillsammans med en massa andra kilon.
Nu då jag har skrivit det här på bloggen så finns ju inga ursäkter längre. Det går ju så lätt bara man sätter sig på det. På veckorna håller man koll vad man sätter i sig, rör på sig och dricker en massa vatten. Då kan man lite ge efter på helgerna. En stor sporre är även maken. Han slutade röka för tre och en halv vecka sedan. Många misslyckanden har han bakom sig, men jag försöker stöda så mycket jag bara kan och påminner honom om hur stolt och glad jag är över hans beslut. Jes, dethär fixar vi!
Jees, dedär fixar ni!!
SvaraRaderaHåller med mam:)
SvaraRaderaÅ du vet vem som gärna tar dig på motion:)
Började på gym med sara igår å ni ryms nog med där ni också:)
Lycka till! Kunde jag så kan du! Jag hejar på dej! Ut och motionera och mera sallad och mindre mat på taldriken så blir det nog bra!
SvaraRaderaTack alla! Jo borde komma mig ut på länk... Men det finns liksom ingen tid... Ikväll måste jag ju färga håret medan maken var på länk, springandes omkring 5 km... Huh, blir trött bara jag tänker på det!
SvaraRaderaLycka till, åt er båda! Jag lyckades gå ner sådär 8 kg dethär året, men nog är det ju att lite vakta hela tiden att inte det smyger tillbaka. Jag har problem just med portionerna, är ju så hungrig liksom. :D O så finns det ju så ofta nåt gott hemma,sambon är lite gottberoende men är nästan på den underviktiga sidan då hans liv ju främst går ut på att klättra. Själv försöker jag springa minst två gånger i veckan, hellst tre, men som du säger har ju dygnet lite för lite timmar och ibland får man prioritera annat istället.
SvaraRadera