Lördag

Igen känns det som! Veckorna bara flyger iväg.
Snön dalar sakta ner till marken. Inte mig emot. Snön slår höstens mörker och slask alla gånger.

Borde städa. Får främmande på mat ikväll. Alltid lika roligt att träffa sina vänner. Blir bara alltför sällan. Men mer och mer har det blivit allteftersom barnen har vuxit. Man orkar med vänner idag. Var nog många år då sonen var liten som man inte orkade alls med något extra på kvällarna. Dels var det hans kolik som liten. Han skrek nästan i ett från kl 17-kl 23 varje kväll i några månader. Ingenting hjälpte. Därefter var man så rädd att rubba hans dygnsrytm så vi höll oss hemma i många år medan han var liten. Hade väl provat på att fara nånstans, någon kväll, och konstaterat då han hade somnat i bilen på väg hem att han sen vaknade och var full av energi, ingen skillnad vilken tid det var på dygnet. Han var väldigt energisk vår son, alltid på väg på nya äventyr och upptäcksfärder, pillade på allt, skulle vaktas. Nu är det inte så illa längre.:)
Men sådan solstråle han var som liten! Han skrattade nästan jämt och ständigt, t.om då han var riktigt sjuk. Därför blev vi många gånger inte trodda hos läkaren, för han var ju så glad. Och ofta sjuk. Inget allvarligt men räckte ändå till. Öroninflammation på öroninflammation, mjölkallergi, sädesslagsallergi, urinvägsinfektioner, långvarig hosta(fick diagnosen astma som 2-åring men det försvann då flyttade, orsakades troligen av mögel), mycket feber, besvärliga maginfluenssor mm. Under hans första levnadsår fick vi ersättning från FPA för resor till hvc och sjukhuset, det berättar redan hur många gånger vi åkte fram och tillbaka till läkare.
Men han var som sagt alltid glad! Även då han var så sjuk i maginfluenssa att hans små ben inte höll honom uppe längre, så log han som om inget i världen var emot honom. Än idag är han väldigt glad och social av sig, vår "lille" prins.

Märker att jag ofta kommer in på barnens barndom i min blogg. Det är inte meningen, det bara blir så. En sak leder till en annan. Gamla minnen ploppar upp. Men det är ju det som min blogg handlar om. Vardagen i en barnfamilj. Ibland finns det inte så mycket att skriva om nuet. Som idag. Massa måsten, men tar det med ro. Hinner nog, huvudsaken att maten står på bordet då gästerna anländer, lite skit i hörnen dör ingen av tror jag.