Ögoninflammation

har både sonen och jag. Tydligen något som går på skolan, då jag ringde dit. På dagis var jag jobbar hade vi också en med geggiga ögon förra veckan. Efter nya direktiv behöver inte barnen med ögoninflammation vara hemma. Inte i den kommun var jag jobbar iallafall. Här på hvc sa de att två dagar ska man vara hemma. Svårt att veta vad som är rätt och fel. Då våra barn var små och i dagvård var de nog alltid hemma följande dag efter att de hade fått medicinering. Det är ju väldigt smittsamt, och läkarna brukar säga att de redan har hunnit smitta ner på dagiset och därför får far i vård.
I många fall märker man att föräldrar anser att deras arbeten är viktigare än deras egna barn. Förvånas år efter år då barn kommer i dagvård följande dag, fast de har spytt dagen innan. Eller haft feber dagen innan. Eller har ännu diarré men inte har kastat upp på en dag. Eller att barnet är i dagvård fast en förälder är hemma med ett syskon som spyr. Kanske är det jag som är gammalmodig i mitt tankesätt. Det att vi uppmanar år efter år på föräldramöten, en symptomfri dag hemma, är för döva öron.
Jag har bara väntat när mitt immunförsvar ska bli starkare. Efter alla bobbor man utsätts för på arbetet. Men tycker jag är sjuk för jämnan... Och det tycker jag inte om! Känner mig som en svikare då man är hemma. Som en dålig arbetstagare. Det är väl så många föräldrar också ser det, då det för sina barn i dagvård för fort. Men jag vill inte smitta ner andra.

Igår var vi hälsade på goda vänner och deras barn, minstingen är vi faddrar åt. Jisses vad dessa små växer fort! Han var ju just så liten, men krabaten börjar bli ett halvt år. Beibitiden är alldeles för kort! Vår son som för bara något år sedan lärde sig att gå(känns det som) upptäckte jag hade fått sina första finnar i helgen. Han blir snart tonåring och kommer in i puberteten. Hjälp! Om endast 3 år blir det mopedkort och moped. Vem kan stoppa tiden?