Dethär om språk

Satt och lyssna på radio NRJ igår morse på väg till jobbet. Ämnet de diskuterade var irriterande drag hos en försäljare. En mansperson ringde in och påstod att han var tvåspråkig. Han var irriterad över att han fick bättre betjäning då han pratade svenska än finska. Redan då höjde jag på ögonbrynen. Men sedan då han skulle prata sitt svenska så var det ju nån skolsvenska blandat med rikssvensk accent. Programledarna skrattade och var med i det "roliga" inlägget. Själv tyckte jag synd om personen i fråga och blev irriterad. Får verkligen medier gå in i sånahär "smutskastningsgrejer" folk hittar på?
Har många gånger reagerat också på att en och samma(eller olika) skickar in till en lokal gratistidning ris för att de inte får betjäning på finska på sjukhuset i Vasa. Jag förstår inte problematiken eller så har jag varit på ett helt annat sjukhus. Ofta har jag råkat ut för läkare från baltiska länderna, vilka bara kan finska. Likaså mera finsktalande skötare vilka nog gör sitt bäst att betjäna på svenska, men märker jag att de känner sig obekväma brukar jag byta till finska.
Att det än idag då almanackan visar 2011 ska förekomma såna språkstridigheter. Att inte folk ännu heller förstår att språk är en rikedom. Eller så är de så bittra över att de aldrig lärde sig svenska/andra språk, så de måste istället smutskasta folk som pratar andra språk.
Jag önskar att jag kunde fler språk än vad jag kan. Finska är mitt andra språk. Engelskan klarar jag mig nog på, bara jag vågar prata den. Tyska kan jag säga vem jag är, hur gammal, var jag bor och några till enkla fraser vilka fastnade från skoltiden. Andra språk kan jag inte, kanske då att säga tack på några språk. Har funderat att studera franska eller spanska, men är ganska lat av mig och kan inte påstå att jag har språkhuvud om jag ska läsa mig till det. Men en sak försöker jag lära mina barn; språk är en rikedom!