Om att vara positiv

Borde få en ordentlig dos av positiv energi. Blir nästan mörkrädd så negativt jag tänker för tillfället. Det enda jag fokuserar på är den 4.9 och det känns som en evighet dit! Igentligen borde jag vara tacksam. Om det hade varit benbrottet läkaren till först befarade hade handen varit gipsad 12-20 veckor! Nu får jag ju ändå ta bort stödet små stunder efter tre veckor för att jumpa tummen.
Det blir väl nog bättre bara det har gått en tid. För det finns massor med människor vilka har det 1000ggr jobbigare än mig, såna vilka aldrig blir bra. Då borde man ju sluta tänka på handen som packar inuti gipset, bh:n som man inte får knäppt själv, det nya jobbet som jag missar starten på, håret som blir svårt att fixa inför bröllopet imorgon, alla bastubad man missar osv. Men människan är väl i grund och botten en riktig egoist och pessimist.
Kanske detta är en påminnelse att allt i livet inte är självklart. Att man ska ta till vara livet man lever just nu. Och fylla det med positiv energi. Lite som hon på bilden.